Nattning

Juno somnade aldrig i babysittern igår, hon satt där ett tag och tillslut var det så tråkigt och gnälligt och skrikigt, och när jag tog upp henne somnade hon inom en minut. Som vanligt.

Jag tror inte på att låta bebisar skrika och gråta sig fördärvade för att någon säger att man ska sova på ett visst sätt. Många tycker säkert att jag fjantar med henne och borde låta henne "lära" sig att somna själv. Men eftersom det innebär att hon isåfall blir jätteledsen och känner sig ignorerad och allt bara blir värre, hon blir otröstlig, så håller jag inte med i den teorin.

Vi testade att låta henne skrika en gång när hon låg i sin egen säng, vissa barn skriker ju lite innan de somnar, men Junos gråt övergick ganska snabbt till illvrål och hulkande gråt och då vi tog upp henne så var hon otröstlig och ledsen resten av kvällen. Det gör vi inte om igen.
En bebis enda sätt att meddela att något är fel är ju genom att gråta, och svarar då ingen på det så tror inte jag att bebisen känner sig trygg, och då kommer man få problem med nattningen och annat senare istället.
Så vi kör vårt race och hoppas på att det är det bästa, det känns iallafall rätt för oss.